FOTO: KRISTER LARSSON
”Som åttaåring började Thomas i Mora IK:s organisation.
Han blev juniorlandslagsspelare som 16-åring och gjorde sammanlagt
19 juniorlandslagskamper upp till 20-årsåldern.”
I samband med Mora IK:s hemmamatch mot Västerås hissades ytterligare en tröja upp i taket i Smidjegrav arena.
Mångårige målvakten Thomas Melins matchtröja med nummer 1 på ryggen gick ti l väders under en stämningsfylld ceremoni.
– Det känns fantastiskt! Jag är stolt och rörd, förklarar Thomas när han väl hämtat sig efter ”hissningen”.
Vi träffas på hans arbetsplats, leksandsfirman Skoglunds kontor i Mora, och jag undrar hur det fungerar för en ur-MIK:are. Thomas är fastighetstekniker och besiktningsman och jobbar vissa skift i Leksand.
– Inga problem. Visst skojas det, men man får ta det på skämtsamma sidan, bedyrar han.
I Morabyn Selja var det ishockey som gällde för Thomas och kompisarna på tidigt 70-tal.
– Vi tog sparken till banan varje dag. Ibland blev vi ivägkörda på eftermiddagen när Mats Ljudén skulle spola isen. Vi tyckte det var tråkigt då, men nu förstår man vilket otroligt jobb han lade ner. Hans tre grabbar Håkan, Göran och Stefan blev framgångsrika inom ishockeyn.
– Förresten så är det många duktiga MIK-spelare som växt upp på Selja-Långletrinken. Håkan Bogg, Dick Abrahamsson, Hans Abrahamsson och Uffe Eriksson till exempel.
Som åttaåring började Thomas i Mora IK:s organisation. Han blev juniorlandslagsspelare som 16-åring och gjorde sammanlagt 19 juniorlandslagskamper upp till 20-årsåldern.
Han vann JEM-guld i Frankrike 1985. – Vi slog ryssarna, vilket var stort. Jag fick några anbud från Elitserien. Jag hade ingen lust att sitta på bänken, så jag fortsatte i Mora IK.
Det har han inte ångrat.
– Jag är hemmakär. Men jag provade en säsong i tyska Straubing. Det var jättebra hela familjen var med och vi stortrivdes Helena och jag. Grabbarna Anton och Kristoffer gick i Kindergarten. Vi pratade om att ta nån säsong till i Tyskland, men grabbarna skulle börja skolan och sade nej.
När jag frågar om hans största ishockeyminne kommer svaret snabbt.
– När vi mötte Leksand hemma i Allsvenskan 1991 inför en galen publik. Matchen slutade 4-4. Enligt den officiella statistiken var det 4 350 på läktarna, men det fanns drygt 6 000 inne i hallen.
2002 lade Thomas stöt och plock på hyllan och tog itu med den civila karriären. Han fortsatte dock som ideellt arbetande målvaktstränare i klubben.
– Jag fick förmånen att träna Mantas Armalis och Lars Johansson. Båda har gjort fina karriärer. Jag fick ett fantastiskt stöd av dåvarande klubbdirektör Jan Simons. Förresten är det flera målvakter i Hockeyallsvenskan som jag fått hjälpa.
Han var arenachef 2005 och fortsatte med fastighetsjobb i arenan, som ändrat skepnad avsevärt jämfört med när Thomas var aktiv.
Trots den 17 år långa karriären som puckmotare har Thomas inga fysiska men. I 15 år har Thomas varit deltidsbrandman.
Under vårt samtal fingrar han på ”mobilen”:
– Jag har jour nu, och kommer det ett larm måste jag sticka direkt, förklarar han och stoppar tillbaka iphonen i fickan.
Mobilen fortsätter vara tyst och vi hinner nämna några ord om årets MIK-upplaga. Thomas kallar sig själv ”hockeynörd” och missar helst ingen match.
– Jag tycker dom har gjort det jättebra och är särskilt imponerad av våra egna produkter Filip Björkman och Isak Garfvé. Målvakten Matteus Ward har utvecklats mycket tack vare den duktiga målvaktstränaren Peter Iversen.