De båda husen i bakgrunden står kvar än i dag, FOTO: SAM LAWSON/MORA BYGDEARKIV

”Byggnadsnämnden meddelade ’ingenjör Faleij’ förbud för byggnadsföretaget
och man hotade ingenjören med laga åtal om han inte rättade sig.”

Mora Ishockeyklubbs första ”riktiga” arena stod en tid i slutet av 1930-talet som svartbygge mitt i ”stan” några meter från den timrade Betelkyrkan och strax intill där den rödteglade polisstationen står i dag.

Ingenjören Gunnar Faleij, var mannen bakom projektet. ”Ingenjör Faleij” var en erkänt god organisatör och van att ta för sig. Han var framgångsrik och uppskattad, inte minst när det gällde att bygga upp intresse för ishockey-sporten hos ungdomarna i Mora. Men när han sökte tillstånd för att bygga ett plank kring ishockeybanan, som nästan redan var klar, tyckte gubbarna i Morastrands köpings byggnadsnämnd att det gått för långt och alldeles för snabbt. De hade inte hängt med på allt spikande och fejande i kvarteret.

Nämnden tyckte absolut inte att Faleij visat upp klara papper och hotade med rättsliga åtgärder. Och folk undrade förstås. Mängder av matjord, (det talades om 80 lastbilslass), hade skeppats iväg.

En protestskrivelse inkom till nämnden från en av sakägarna i kvarteren, EJL Nilsson. Nilsson skrev: ”Enär byggnadsföretag påbörjats inom kvarteret Balder tomt nr 7 utan att vare sig ritningar eller tillstånd från rågrannar mig veterligt uppvisats för byggnadsnämnden, meddelas detta till er kännedom för vidtagande av de åtgärder som på er ankommer för förhindrande av byggnadsföretaget och bortförande av det som redan uppförts.

Eventuellt tillstånd till den rättsligt bildade tomtens användande till idrottsändamål kommer att av mig överklagas”!
Faleij hade redan den 16 oktober 1937, berättat om allt som gjorts, utan officiellt tillstånd: ”Från Siljansbygdens Kraft AB servicestolpe belägen å tomt nummer fyra i kvarteret är dragen en jordkabel till serviceanläggningen vid Mora Ishockeyklubbs skridskobana”.

Faleij berättade om belysningsstolpar, armatur, strömbrytare. Vidare hade en serviceledning dragits fram till Mora Ishockeyklubbs omklädningsrum. Faleij förklarade dessutom att armaturerna försetts med 300 watts-lampor. En enhällig byggnadsnämnd uppdrog 18 november 1937 åt ordförande Lindén att snarast tala den företagsamme ingenjören tillrätta och klargöra att åtal väntade även sådan som honom ifall han inte gjorde som nämnden lagligen förväntade sig.
Byggnadsnämnden meddelade ”ingenjör Faleij” förbud för byggnadsföretaget och man hotade ingenjören med laga åtal om han inte rättade sig. Nämnden konstaterade nämligen beträffande Faleijs tekniska redogörelse för stolpar och dragna elledningar: ”Då sökanden ännu inte inkommit med skriftliga bevis om att sökanden eller Mora Ishockeyklubbs förfogande över marken ifråga och om ägarna av angränsande eller närliggande tomter eller stadsägor icke hade något att erinra mot företaget ifråga kunde nämnden icke meddela något beslut om tillstånd eller ej till företagets utförande”.

Nilsson överklagade inte. Det blev ingen rättslig påföljd för Gunnar Faleij, däremot stod ”arenan” med sina skrangliga träläktare och ihopspikade sarg som huvudvärd för ishockeyn i Mora, ofta inför tusenhövdad, publik fram till 1958 då ishockeyplanen flyttades till nuvarande plats, Smidjegrav.

Den handlingskraftige Gunnar Faleij införde både båtracersport och golf i Mora och han blev en förebild som ledare inom ishockeyn.